(Bilder tagna efter papperskopior)

Månadens hus i mars är Oppgården som ligger på en liten kulle vid gamla landsvägen i Ocke mellan Mattmar och Mörsil i Åre kommun.

Ett helt fantastiskt hus som var helt underbart att se och lite ovanligt pga dess längd. ca 100 meter. 

Ägaren berättade detta om gården för mig:

Själva Mangårdshuset är en länga med två hus som är sammanbyggda och det började byggas någon gång under 1590 -talet. 1779 byggdes flyglarna av

Johan Johansson. Det är byggt på detta vis eftersom det skulle rymma tre generationer och det tjänstefolk man hade, så man ville bygga ett hus där alla fick plats istället för tre stycken olika.

En del av huset kallas Ocklind vinden efter Anders Ocklind som var Östersunds första präst. Han blev stadspredikant 1821. Anders var bror till Olof Johansson som då ägde gården. Efternamnet bytte han eftersom han inte fick heta Johansson på prästutbildningen.

I slutet av 1800 talet användes Magårdshuset till att husera de luftgäster som kom till området. Ocke var den först orten i Jämtland att ta emot dessa nya besökare. Även två av granngårdarna tog emot dessa gäster som framförallt bestod av en organisation av lärarinnor som kom för att  vila upp sig.

En av gårdarna har kvar den liggare som gästerna skrev in sig i.

Manngårdshuset började renoveras på 1960-talet och till en början var Riksantikvarieämbetet inblandade men de drog sig ur och huset blev aldrig då K-märkt. i samband med renoveringen så revs de två verandorna och man byggde upp två nya efter ritningar på de gamla. Man renoverade också de 30 tal fönstrena från 1700 talet. Vi dessa renoveringar upptäckte man att huset en gång i tiden varit ockragult.

Akvarellmålning av Mangårdshuset. Linda Lasson c/o

Ägarna slutade bo i Mangårdshuset på 1950 talet och använder nu huset som sommarbostad och för surströmmingsfester. Man har dock bevarat mycket av den ursrungliga inredningen, som består av en mängd små och stora rum med orginaltapeter och möbler bevarade.

Man har också bevarat dagböcker från 1886 och även enstaka från tidigare år. Det finns även kvar brev och dokument från nästan 14 generationer tillbaka.

Bl a ett dokument från en säljresa som gjordes till Sala i mitten av 1800- talet, för att sälja gårdens messmör, get- och harskin mm. I dokumenetet har man även  även skrivit punkt för punkt vad man köpte under vägen dit och för hur mycket man sålde för.

På gården finns det även kvar 2 härbren från tiden då Mangårdshuset byggdes och även en smedja. Den gamla ladan revs 1974-75 eftersom den inte gick att rädda, men en ny finns på samma plats.

På gården finns även 2 tvåvånings flygelhus (det ena syns på en av bilderna) som ägarna nu använder som bostadshus. De är målade på samma vis som Mangårdshuset. Ett av dess hus byggdes under 1800- talet, även det andra men det fick  fick rivas 1965 och byggas upp igen på samma plats.

Min kommmentar: Det här var ett helt ortoligt hus att se och besöka. Att gå runt i det var som att flyttas tillbaka i flera decennier. Kul att se ett sådant hus så bevarat och omhändertaget av sina ägare. En kul kuriosa var de trösklarna som fanns mellan rummen (och som jag snubblade över hela tiden jag var där) som var undefär 35-40 cm höga . Antagligen gjordes de så för dragets skulle eller för att hindra skadedjuren. Vem vet.

När någon är så här söt och frågar om man vill leka så är det väldigt svårt att motstå det. Sedan när fler faller in i kören så är det bara att sätta igång.

    Åke- cirkuskatten. kan konster han också, men inte som Bengt för han kan både sitta och räcka vacker tass. Sven kan däremot både apportera sina leksaker och dränka dem i vattenskålen. De ni!

 Sedan blev Sven trött och var nöjd.

Allt medan Bengt tyckte att vi var urfåniga och så lågt skulle inte han sjunka. För han är ju en tuff kille.

Åke fick vara ute ett tag igår i det fina vädret, men det enda han gjorde var att titta upp mot taket. Fånig kille.

    Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man tar sig ner för de höga snövallarna. eller så är han bara hungrig- matvrak som han är.

   Det kommer nog att dröja ända till Midsommar innan dessa vallar är borta och sen ska det tydligen snöa igen på måndag. Kan det aldrig bli vår?!

    Tokåke med kalla tassar.

Sven undrade också vad han höll på med.

  Det har varit underbart väder nu i mars, så det är så skönt och varmt på eftermiddagarna, så det har blivit extraturer på sjön. Helt underbart och i går blåste det till och med varmt på oss när vi gick där.

   Längst bort syns Gussjönoret.

Mina fina promenadkompisar.

På väg hem. Ser ni vi går mot ljus.

Bengt var ute hela tiden igår och var så trött, så trött sedan på kvällen. men söt var han den lilla killen.

Bara en lilla näsan sticker fram på honom mellan tassarna.