Månadens gård i april är Valne gård som ligger vid vägen mellan Nälden och Alsen  i Krokoms kommun. En ovanlig gård eftersom den har två flyglar som båda är klädda med kalkbruk vilket är ovanligt i Jämtland där de flesta hus är av trä.

Allé vägen upp mot gården

En av de första noteringarna om gården är då Häradsdomaren Montelius i Alsen köper gården till sin son. De dör båda samma år och förmyndaren säljer gården till Lars Larsson från Tullus i Nässkott år 1845. Denne Larsson började bygga upp gården ungefär som den ser ut idag. Han hade tidigare byggt hus på sin släktgård i Tullus i gjuthusmetoden så han fortsatte med det när han kom till Valne gård. Båda flyglarna och ladugården som står kvar och är byggda i den tekniken.

   Mangårdshuset

Den västra flygeln. ladugården och bastun började byggas runt 1850, och den andra flygeln blev klar ca 5 år senare. Mangårdshuset byggdes runt 1860. Innan dess hade mangårdshuset stått mer vid den gamla ladan, men det huset revs och man byggde de tre husen på den nya platsen eftersom det fanns en bra berggrund för husen att stå på.

Bastun som han lät bygga är i två våningar där man i den nedre delen rökte kött och den övre för att torka korn.

              Bastun liggandes på en åker för brandfarans skull

1861 gav han bort gården till Olof Olsson, eftersom han och frun Brita inte hade fått några barn. De skrev  på ett födorådskontrakt vilket innebar att de skulle få bo kvar på gården tills de dog och bli försörjda under tiden.

En av flyglarna

Men Lars Larsson dog kort därpå och hans fru gifte om sig 1876, men kom tillbaka som änka för andra gången 1902.  Britta kom att leva tillsammans med sin syster i en av flyglarna fram till sin död 1921, då hon var runt 90 år. Hon överlevde Lars med 70 år!

Olof Olsson som nu tagit över gården kom från Tomte och han fortsatte bygga upp gården. Ett av hans barn sonen Nils Olsson (en till bild här)tog över gården 1888 och han startade ett mejeri på Valne gård och bildade ett kooperativ med de andra bönderna, samtidigt som han skötte om tre andra mejerier. Mejeriet på Valne existerade mellan 1906-75.

Nils Olsson fick inte heller några barn utan sålde gården 1920 till Olle Lindström, som var agronom och hade arbetat på gården sedan 1919.

Olle Lindström dog 1961 och hans son Bengt Lindström tog över driften och byggde upp en köttbesättning.

Mangårdshuset har inte förändrats så mycket sedan det byggdes förutom att man byggde på en altan 1920 och att man 1945 sprängde ut en källare under huset. På mitten av 1930- talet användes huset som pensionat, men man fick sluta med det eftersom man behövde alla boningshus till den stora stab av tjänstefolk man hade.

Vid mitt besök var gården fortfarande i bruk och hade en köttbesättning. Släkten efter Olle Lindström äger fortfarande gården.

Alla bilder som finns med som extramaterial i inlägget är från Jamtlis bildarkiv. var väldigt roligt att hitta dessa bilder från hur gården, mejeriet och personerna som har bott där har sett ut.

Hittade också bildbevis att ett skrädderi har funnits på gården under Bengt Lindströms tid. Det var Nils Olssons bror Kristoffer Olsson som hade det.

Två ledsna killar som får stanna inne pga vädret som är typiskt april. Ska det regna eller snöa? Skulle vara bra om det bestämde sig och då gärna för sol.

Under tiden vi väntar på bättre väder får de stanna inne och nöja sig med att sitta i fönstret och titta ut.

Jag trodde att vi skulle vara tre på promenaden men vi blev fyra i väldigt konstigt väder. Samtitidgt som det haglade så sken solen.

Sven blev alldeles vitprickig.

Och sen kom solen.

Bengt erövraren.

   Sven tog skydd vi timmerstockarna för att komma undan haglet.

Den lilla sötnosen.

   När vi kom tillbaka låg Åke fortfarande på köksoffan och sov.

Den latmasken.

              "Vänner I"

Äntligen har jag fått iväg nya broderier till Galleri Andersson/Sandström i Umeå. Här är några stycken av de 9 som skickats iväg. Men jag har fortfarande 9 kvar att göra. ( Om jag nu har räknat rätt).

Översta bilden handlar om kärleken till hundar som är de trofasta vännerna man kan ha.

Utan titel 

Broderiet över fick jag som idé efter att ha sett en kulle i motljus där både träden och kullen blev svarta mot en ljusare himmel. Tog väldigt lång tid att göra detta broderi vilket syns eftersom alla stygn går hit och dit.

             "Renhägn"

Som ett minne av Jämtland där jag hjälpte till någon vinter med att köra ren. Broderiet visar renhägnet där renarna gick och de som drar turisterna iväg på en slädtur i solskenet med gnistrande snö på träden.

             "Vänner II"

              Om kärleken till katter.

              Närbild "Vänner II"

Det har blåst stormbyar nu i flera dagar och det ser hemskt ut utanför huset. Ser ut som om träden har slagits med varanara för det ligger grenar överallt. Här visar Åke röran.

  Men det var inte det jag ville visa utan Bengts is promenad.

Fozzy undrar nog om den där randiga saken verkligen ska hänga med.

Modig kille 

Men det är skönt att bli ompysslad av de stora grabbarna också.

Bengt familjens lilla tuffing.

  Åke var som vanligt glad när vi kom tillbaka och skulle hälsa på oss allihop.

Till och med Sven tyckte att det var kul annars brukar han inte bry sig. Det vill säga om han inte vill hänga med själv.

Har tagit lite bilder på grabbarna i veckan med min nya kamera. De är så söta ibland.

Mys Sven i sängen.

Bengt var så trött så trött efter att ha sprungit ute en hel dag.

   "Are you talking to me?"

   Blir kul bilder ibland när man fotar hundarna ibland pga av deras långa nosar.

Åke ser så näpen ut ibland.

Och Bengt är fortfarande så trött så trött.

Finns det något tröttare än en katt egentligen?

En solig promenad med de stora grabbarna innan det började blåsa och storma så mycket att det inte går att sitta ute. Det var så varmt i solen dena dag och så underbart att sitta en stund och sola sig trots att kilalrna tyckte att det var lite tråkigt att vara still.

Tok Fozzy i springtagen.  

Min fina Simba. Vilka fina ögon han har.

 När man fotar av Fozzy så här så märker man vilket bröstdjup han egentligen har. Gott om plats för hjärta och lungor.

Småkillarna var med på en liten promenad igår i solskenet.

Bengt och Sven först...

..medan Åke satt och väntade på oss på lilla stigen när vi kom tillbaka. Vad glad han alltid blir när han får syn på oss alltid väldigt pratig och svansen rätt upp.

Ser ni solen- vi hade 10 plussgrader igår- i skuggan- helt underbart!